Nationernas enhet

Jag fortsätter min serie artiklar baserade på ‘Abdu’l-Bahás dokument ”Enighetens sju ljus” (1) från 1906.

När vi ser på etablerandet av enhet och enighet i världen – är det fortfarande mycket cynism som råder. I dokumentet beskriver inte ’Abdu’l-Bahá någon form för diktatorisk global världsorgan med obegränsad auktoritet (som många människor uppriktigt fruktar). Bahá’í-synen är at världsenhet inte betyder övercentralisering och föreslår ett federativt system baserad på kollektiv säkerhet, med betoning på decentralisering och att varje medlemsstat kan kontrollera och reglera egna inre angelägenheter mot sitt lands befolkning.

‘Abdu’l-Bahá bekräftade detta i ett tal 2 juni 1912 i New York:

”Det är mycket tydligt att det i framtiden inte ska finnas någon centralisering bland världens länder, vare sig det är konstitutionella regeringar, republikanska eller av demokratiska former ... det vill säga, varje provins kommer att vara oberoende i sig, men en federal union vill tillvarata de olika oberoende staternas intressen... Att kasta åt sidan centralisering som främjar despotism är i dag nödvändigt. Detta kommer att vara produktivt för internationell fred. (2)

Ett annat område och faktor som påverkar och hindrar övergången mot en förening av mänskligheten är att regionala konflikter och inbördeskrig resulterar i försök till enhet – utan att beakta mänskliga rättigheter, olika etniska gruppers behov eller lyssna till kulturella organisationer och religiösa samfunds talan.

Detta betyder att behovet för enhet först måste starta på gräsrotsnivå, inom grannskap, kommuner och regioner för att garantera alla människors privilegier och rättigheter.

Enhet beaktas okritiskt som uniformitet – men bahá’í-synen påpekar helt klart enhet i mångfald och arbetar kontinuerligt för att öka insatsen inom detta område.

Följ med i fortsättning på Ny Vision!

Källa:

1) skrifter.bahai.se

2) ’Abdu’l-Bahá: Promulgation of Universal Peace (ogranskad översättning)

Det första ljuset – politisk enhet och enighet

Sedan 1844 då Báb förkunnade början för den nya tidsåldern och 1863 då Bahá’u’lláh stod fram som Guds budbärare för vår tid har mycket positivt skett i världen. Bahá’u’lláhs son ‛Abdu’l-Bahá skrev 1906 ett kort dokument med sju principer för världens utveckling – Enighetens sju ljus. Det första ljuset var politisk enhet och enighet.

Går det att se de första ”skimmer av enighet”? Om vi inte fastnar i partisanpolitik, och övergripande ser med nya andliga ögon på det politiska området – så samarbetar många länder mellanstatlig för att hitta lösningar världens pressande problem inom ekonomisk handel, fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (som är kärnan av Europeiska unionens inre marknad). Detta steg var komplett politiskt omöjligt för inte många årtionden sedan. Det är även många andra faktorer, som miljöfrågor, folkhälsa, turism, konst och kultur som påverkar politiker. Gräsrotrörelser, tankesmedjor och lobbyister arbetar för att främja nya tankesätt.

 

Världspolitiken snurrar… foto: flickr.com

 

Andra områden är frihandelsavtal, överenskommelser om handel utan tullar eller andra hinder mellan olika organisationer som EFTA (Europeiska frihandelssammanslutningen), NAFTA (North American Free Trade Agreement), ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) med mera.

Politik är en statskonst – och politikerna har som mål att utföra aktiviteter som att verkställa och styra inom en kommun, län, region, land, en federation eller en union av länder. Det handlar om hur makten ska fördelas och utövas.

Det har varit många ideologier genom tidernas lopp – och vi ser i dag ”politiska spöken” eller resterna av tidigare tillkortakommande. Vi får tyvärr leva med dessa ett tag till – då nationalism, kommunism och rasism fortfarande påverkar det politiska området.

Sakta men säkert släpper dessa tre avgudars mörker taget på världens ledare och makthavare, och den nya visionen om en ny världsordning – baserade på andliga principer kommer med nytt ljus, som ger inspiration och kunskap om hur man kan utveckla en gudomlig politik.

Följ med på Ny Vision – i min nästa artikel om Enighetens sju ljus.

Det första ljuset – politisk enighet

Bahá’u’lláh proklamerade (som ni kan läsa i mina tidigare inlägg) Enhetens Tidsålder för världens regenter och ledare - värdsliga så väl som religiösa - på 1870-talet och även ‛Abdu’l-Bahá bekräftade temat och inspirerade bahá’í-samfunden över hela världen. De beskrev att för att lösa världens grundläggande problem så behövs tankens enhet och vision – mänsklighetens enhet. Tidigare var det inte möjligt att genomföra någon form för enhet på grund av dålig kommunikation mellan olika kontinenter – världen var inte en. Tankeutbyte, umgänge, förståelse och enighet var ouppnåeliga.

I dag kan du åka världen runt under 24 timmar och de senaste nyheterna presenteras direkt i din mobiltelefon.

När ‛Abdu’l-Bahá beskriver politisk enhet i dokumentet Enighetens sju ljus (se mitt tidigare blogginlägg) från 1906 så är detta övergripande principer, ej detaljerad förklarad. Politisk enighet och enhet är inte det samma som nationernas enhet. Detta förklarar hans sonson Shoghi Effendi (1897-1957) i brev från 1936 och 1945 1) 2).

Enighetens sju ljus är ett löfte, inte direkt en charter för världsfred. Det finns en kraft och skönhet i dess enkla och koncisa form. Framtidens generationer vill säkert se närmare på dokumentets betydelse och innebörd. Utan tvekan kan vi se att flera av principerna beskrivet redan har påverkat samhället i stort, och ljusen brinner klarare än någon gång tidigare.

Som en guide kan vi se att politisk enighet går stegvis, och regionala konflikter påverkar världens gång.

Det är fortfarande manga motgångar i den politiska världen, som förhindrar enhet och enighet. ‛Abdu’l-Bahá säger att ”det första ljuset är enighet i det politiska riket, vars första skimmer nu kan urskiljas”. Han bekräftar att ansträngningarna som görs inom det politiska området kommer att lyckas, eftersom Guds rikes kraft hjälper och bistår i dess förverkligande.

 

 

I mitt nästa inlägg ser jag närmare på detaljerna. Följ med på Ny Vision.

Källa:

1) Shoghi Effendi: With reference to your question concerning 'Abdu’l-Baha’s reference to “unity in the political realm”: this unity should be clearly distinguished from the “unity of nations”. The first is a unity which politically independent and sovereign states achieve among themselves; while the second is one which is brought about between nations, the difference between a state and a nation being that the former, as you know, is a political entity without necessarily being homogeneous in race, whereas the second implies national as well as political homogeneity.

- From a letter written on behalf of Shoghi Effendi, dated 26 July 1936, from the Compilation on Peace

2) Shoghi Effendi: The Seven Lights of Unity will not necessarily appear in the order given.

- Extract from a letter written on behalf of Shoghi Effendi,  dated 19 November 1945, from the Compilation on Peace

En väckarklocka för världens ledare

Universella Rättvisans Hus (bahá’í-trons världscenter) inbjuder världens ledare att ta till sig Bahá’u’lláhs budskap. Som jag beskrev i mina förra blogginlägg så skrev Bahá’u’lláh själv under åren 1852-1892 till de troende, till intresserade och speciellt under perioden omkring 1865 och framåt till världens härskare, regenter, konungar, värdsliga och religiösa ledare och förmanade dem att bilda ett förbund av stater och vara rättvisa i sina beslut. Ett huvudtema var mänsklighetens enhet och enighet och global fred.

I detta blogginlägget använder jag  boken boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, då den beskriver de processer och krafter som påverkar världen.

Tyvärr så visade de allra flesta ledare inga vidare sympati eller intresse för ett sådant budskap.

Bahá’u’lláh hade i sin lagbok Kitáb-i-Aqdas instiftat institutionen Universella Rättvisans Hus – som skulle vara den högsta ledningen för bahá’í-tron. Först år 1963 var tiden mogen att etablera bahá’í-trons högsta organ.

Universella Rättvisans Hus fortsatte att informera om Bahá’u’lláhs budskap till världens ledare och år 1967 blev representanter för mänskligheten på nytt informerad då 140 statsledare officiellt fick i gåva en bok med Bahá’u’lláhs skrifter. Flera uttryckte sin tacksamhet – men inga, utom en ledare, följde upp budskapet. På nytt, år 2002 tog världens bahá’íer upp ett budskap från Universella Rättvisans Hus till världens religiösa ledare, vidare har Det Internationella Bahá’í-samfundet överräckt många uttalanden och budskap till statsledare och internationella organisationer, FN-organ med mera och delegater från bahá’í-samfundet deltog på Millennium World Peace Summit i New York 2000.

Fortfarande är det en tröghet att ta till sig budskapet som den nya tiden desperat behöver.

Bahá’u’lláh erbjud Den största freden till världens konungar och härskare, som representanter för mänskligheten, och hans budskap blev ignorerad. I och med det uppenbarade Bahá’u’lláh att deras makt villa försvinna och överges i folkens händer. Bahá’u’lláh förutsåg att de gamla sociala, intellektuella, politiska och ekonomiske banden skulle brytas och hela världssamfundet skulle omställa sig till nya mönster som harmonierar med mänsklighetens enhet och helhet.

Lidandet – en konsekvens av att avvisa Bahá’u’lláhs budskap är även medlet för att rena och förena mänskligheten. Det är en renande och upplivande eld som smälter starka och motståndsduktiga element och blandar dessa. Vi går genom en turbulent och kaotisk tid – och världen förändras från nuvarande bristfälliga ordning – till en ny andlig världscivilisation. Och då är frågan – skulle inte saken ha varit annorlunda om representanterna för mänskligheten, de som mottog Bahá’u’lláhs ursprungliga budskap, erkände hans gudomliga mission och genomförde hans plan? Tyvärr förlorade vi denna möjligheten.

Förhållanden förvärras – när ska världens ledare bryta mönstret och noggrant undersöka Bahá’u’lláhs krav, hans påståenden och budskap?

Följ med i fortsättningen på Ny Vision!

Respons på Bahá’u’lláhs kall

Vi har sett i mina tidigare blogginlägg hur den skapande kraften i Guds ord skapar nya impulser – och nu via Guds Budbärare för vår tid, läggs fundamentet för en ny världsordning – en ny världscivilisation.

Jag använder boken “Forces of Our Time: The Dynamics of Light and Darkness” av Hooper C. Dunbar, som bakgrundsmaterial även till detta blogginlägg.

Så – vad händer när ett nytt budskap från Gud, som handlar om enhet och om principer för en ny världsordning revolutionerar världen med skaparkraft? Det behövs en respons. Som vi såg i mitt förra inlägg så svarade inga av jordens värdsliga eller religiösa regenter eller ledare på Bahá’u’lláhs (1817-1892) budskap om internationell fred, rättvisa principer för ledarskap och ett förbund av nationer.

Hela mänsklighetens lidande beror på att vi inte har reagerat på Bahá’u’lláhs kall.

Bahá’u’lláhs heligaste bok – Kitáb-i-Aqdas, uppenbarat 1873.
Foto: Bahá’í World Centre Archives

Vi ser att inga nationer klarar att bemöta och bemästra de kritiska problemen som sträcker sig över ländernas gränser. Kyrkliga myndigheter kan inte begära absolut lydnad. Det går inte för intressegrupper att isolera sig eller för vissa grupper att befrämja snäva ekonomiska intressen.

Det är dramatiska sammanbrott av gamla former och institutioner som plågar världen – dessa är förorsakat av oviljan att ta till sig det nya budskapet för vår tid. Det är en rensande kraft som tar bort gamla utslitna samhällsstrukturer och institutioner, och bygger upp nya – för den nya tiden.

Vi lever i en tid med många omfattande ändringar. Kriser och kaos har blivit det normala för de generationer som har vuxit upp sedan 1844. Det är ändringar som påverkar mänskligheten kollektivt.

Okunskap om Bahá’u’lláhs roll och ett ledarskap som avvisade hans budskap om en ny andlig världsordning är en av huvudorsaken till mänsklighetens lidande.

Flera gånger har mänskligheten haft möjlighet att höra det gudomliga kall – först direkt vid Guds Budbärare själv (han skrev till världens mest inflytelserika värdsliga och religiösa ledare). Bahá’u’lláh uppmuntrade, gav råd och förmanade alla konungar och härskare om att skapa fred.

Shoghi Effendi (1897-1957) beskriver att människor av hög rank inte intresserade sig för trons budskap; ledare i den religion bahá’í-tron hade som ursprung hatade den; det folk som tron uppstod bland hånade den; storparten av kungar och härskare som Bahá’u’lláh skrev till föraktade budskapet och trons principer blev förvrängd av avundsjuka människor i länder och bland folk långt från trons hemland. (1)

I nästa inlägg ser jag närmare på fenomenet avsaknandet av respons på Bahá’u’lláhs budskap.

Källa:

1) Shoghi Effendi, förordet till Promised Day is Come. s. vi.

Detta århundradets dramatiska omvandlingar

Bahá’íerna ser framför sig att de dramatiska förändringar och omvandlingar som vi bevittnat under det senaste århundradet – och som vi fortsätter vara vittne till, har initierats av ankomsten av en ny Guds budbärare och påverkats av gryningsljuset från av en ny uppenbarelse. Det kan tyckas vara ett dramatiskt steg att tro, men om Gud existerar och Hans representant vandrade på jorden för över 120 år sedan, så skulle effekten uppenbarligen ha utbrett sig bortom horisonten av Hans omedelbara närvaro.

19 närmar sig – foto flickr.com

Idén om en ny världsordning omfattar därför mycket mera än bara en politisk omorganisering, något mycket mera än den visionära proklamationen från ett fåtal av världsledarna, eller den juridiska konstruktionen gjord av några akademiker. I stället är detta ”underbara System” som beskrivs av Bahá’u’lláh – något som representerar ett fullständigt genomförande av Hans principer och läror. Den nya världsordningen, liksom bahá’í-tron i sig, täcker hela skalan av mänskliga aktiviteter, från den sociala och politiska sfären till vardagliga relationer i våra kulturella, andliga, ekonomiska och samhällsliv. Det är båda en inre och yttre omformulering.

Denna stora vision är det bahá’íer arbetar för och ser som ytterst viktigt. Det är i huvudsak uppfyllandet av den vision som fastställts av Jesaja i Bibeln (2:4), den tid då folken ”skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar… och aldrig mer övas för krig.” Det är vad kristna har bett om genom århundraden när de reciterar Herrens bön, vittnar om det kommande Guds rike: ”Ske din vilja på jorden så som i himlen” (Matt 6:10).

Det är avsikten med det islamiska löftet att ljuset av Guds rättvisa en dag vill lysa upp hela jorden och ”du får se inga fördjupningar eller stigande kullar” (Koran 20:106).

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Mot en ny världsordning

Bahá’íer förstår att de dramatiska förändringarna vi har bevittnat det senaste århundradet och som vi fortsätter att se – har inspirerats av en ny Guds Budbärare och påverkats av ljuset från en ny uppenbarelse från Gud.

För några år sedan kom frasen ”ny världsordning” plötsligt och dramatiskt in i världens gemensamma ordförråd.

År 1988 talade Sovjetunionens president Michail Gorbatjov i FN om behovet av att söka efter en ”universell mänsklig konsensus” som tar mänskligheten mot en ”ny världsordning”. År 1990 använde USA:s president George Bush denna term för att beskriva den nya nivån av kalla krigets samarbete mellan nationerna – och speciellt om FN:s åtgärder mot aggressionen i Persiska viken.

Michail Gorbatjov – foto: wikipedia.se

Sedan dess har termen använts och fått utbredning då akademiker, journalister och världsledare har tagit upp ämnet. Begreppet ny världsordning har kommit att formulera diskussionen om hur nästa steg i vår planets sociala och politiska liv bäst kan organiseras.

För nuvarande tror jag att diskussionen kring en ny världsordning endast förblir på diskussionsbordet - men detta är bara början, och detaljerna gissar man bara på…

Bahá’íer förstår uttrycket ”ny världsordning” som något speciellt och med tydlig innebörd. För mera än 120 år sedan använde Bahá’u’lláh termen för att kategorisera en framtida serie betydelsefulla förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig”, skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.” (1)

Källa: http://www.bahai.com/thebahais/pg73.htm

1. Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, s. 168 från Bahá’í-förlaget AB

Läs fortsättningen i mitt nästa blogginlägg på Ny Vision.

Bahá’i-tron ger en ny vision

Bahá’í-tron är den yngsta av världsreligionerna, efter kristendomen den geografiskt mest spridda religionen i världen (Encyclopedia Britannica, 1986) och med litteratur översatt till över 800 språk. Märkligt då att denna världsvida religion ännu är så pass okänd, åtminstone i Sverige. I många länder (i Asien, Afrika och Sydamerika) är dock bahá’í ett välkänt begrepp för många människor.

Bahá’í är ingen sekt av islam, lika lite som kristendomen är en judisk sekt. Man kan säga att bahá’í står i samma relation till islam som kristendomen gör till judendomen.

Bahá’í-tron föddes på shía-muslimskt territorium i det gamla Persien (Iran) 1844, en tid då många väntade på en utlovad Gudsprofet, inte bara inom islam och kristendomen utan även inom de andra världsreligionerna. Några exempel: zoroastrierna väntade på Shah Bahram, världsfrälsaren, judarna på Härskarornas Herre som skulle komma och samla Israels barn från alla jordens länder, de kristna liksom många sunni-muslimer väntade på Kristi återkomst och de flesta shía-muslimer väntade på den tolfte imamens återkomst (Muhammad talade om ”den stora kungörelsens dag”). Särskilt stor var denna förväntan år 1260 e. H, ett profetiskt år inom islam, som sammanfaller med 1844 i den kristna tideräkningen. I Indien fanns på liknande sätt vid denna tid en förväntan hos många hinduer på Krishnas återkomst (den tionde avataren) och hos buddhisterna på den femte Buddha, ”den Universelle förbrödraren”.

Den 23 maj 1844 framträdde i staden Shiráz i södra Persien en ung man, en ättling till profeten Muhammad, senare känd som Báb (”Porten”), och kungjorde det snara framträdandet av den utlovade Gudsuppenbarare som skulle leda mänskligheten fram till fred och försoning och därmed inleda en nya era i mänsklighetens historia. Denne var Bahá’u’lláh (”Guds Härlighet”), prins av Núr, som också blev en av Bábs lärjungar. Báb (som i egenskap av förelöpare kan jämföras med Johannes Döparen) avrättades genom det muslimska prästerskapets påbud i Tábriz 1850. Kort därpå inleddes ett kallblodigt avrättande av drygt 20 000 av hans efterföljare, även kvinnor och barn. Bahá’u’lláh fängslades i en underjordisk håla i tre månader i väntan på avrättning, men räddades till livet genom en rysk diplomats påtryckningar mot de styrande.

Regeringen dömde honom därefter till livstids exil. Hans fångenskap och märkliga förvisningväg förde honom via Irak och Turkiet till Palestina i det Ottomanska imperiets utkant. Det var i Baghdad, 1863, som Bahá’u’lláh klargjorde att han var den Utlovade, som Báb förutsagt. Från den tiden uppstod ordet bahá’í och de flesta av Bábs anhängare erkände Bahá’u’lláh som den av Báb utlovade, och blev därmed de första bahá’íerna. Från sitt fängelse i Adrianopel och ‘Akká sände Bahá’u’lláh brev till världens härskare och andliga ledare och kungjorde sitt uppdrag och gav riktlinjerna för social rättvisa, fred och kollektiv säkerhet. Hans son ‘Abdu’l-Bahá (”Ljusets tjänare”) frigavs ur fångenskapen 1908 och reste 1911 till Europa och Amerika och förkunnade sin fars budskap.

Under sin 40-åriga landsförvisning uppenbarade Bahá’u’lláh hundratals volymer skrifter, som utgör grunden till bahá’í-läran. En utgångspunkt är att människan inte kan lära känna Gud, det ofattbara mysteriet, annat än genom hans uppenbarare, de stora profeterna (d.v.s. religionsgrundarna som Krishna, Buddha, Moses, Kristus, Muhammad, Báb, Bahá’u’lláh). Dessa framträder i varje tidsålder för att förnya kärleksbudskapet och de eviga andliga principerna samt ge de nya sociala påbud som fordras i ett ständigt föränderligt och framåtskridande samhälle. De sociala läror som Bahá’u’lláh gav kunde inte ges av tidigare profeter eftersom tiden inte var mogen för dessa. Religionerna utgör i grunden en enda religion, de har bara kommit i olika tidsepoker och har olika namn, men syftet är detsamma: att fostra människor andligt och att skapa harmoni, rättvisa och ordning i samhället. Bahá’u’lláhs världsordning syftar till att förverkliga mänsklighetens enhet – andligen och socialt.

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (I av III)

FN-skrapan i New York. Foto: flickr.com

Förenta Nationerna, en sammanslutning av i dag 193 stater – har varit ett center för internationell dialog. FN blev bildat 24 oktober 1945, skapat av andra världskrigets segermakter. Medlemskapet är öppet för “alla stater som vill arbeta för fred” och som accepterar FN-stadgan.

Under många år med kalla kriget mellan Öst och Väst var det ett bra forum för internationell dialog och Förenta Nationerna har stått fram som en internationell normbildare och har gett stöd till ekonomisk och social utveckling och bland annat fredsbevarande operationer.

Den stora utmaningen som jag ser är att FN har bevarat samma uppbyggnad som då det bildades. Och nu riktas stor kritik om dess möjligheter att möta en ny världs behov – 2000-talets världskarta (politiskt, ekonomiskt, organisatoriskt med mera) är inte samma som karta 1945.

Efter kalla krigets slut, under 1990-talet väcktes stora förhoppningar till att FN som organisation skulle förverkliga fred i världen, men det blev det inget av. Det har varit 10-15 konflikter i vägen för detta – och länder har haft en så dominerande ställning att de kunde blockera för FN.

Kritiken riktar sig mot Förenta Nationerna saknar en klar auktoritet (utan veto) och även grundförutsättningarna att handla effektivt.

Fördömanden av FN:s tillkortakommanden kan dock riktas mot medlemsstaterna själva. Det är medlemsländerna som har blockerat för Förenta Nationernas utveckling.

Läs mera i nästa artikel II av II.

 

Källa: En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Internationell valuta–hur ska det gå till?

Ett vitalt element i den globala ekonomin är en gemensam valuta. Ekonomer tror att en gemensam valuta kan minska improduktiv spekulation och skapa förutseende i marknadsrörelser – det kommer att jämna ut inkomster och bidra till stora besparingar.

Vad är de då som hindrar att världens ledare inte ser möjligheten med en global och gemensam valuta? Det finns så många skeptiker, så många tvivel – och inga trovärdiga planer för ett införlivande av en global valuta än.

I dag har vi ett antal ekonomiska kluster där flera länder samarbetar i en valutaunion. Jag har skrivit om detta i mitt tidigare inlägg.

Det bästa är om FN kan tillsätta en kommission som består av företrädare för världens regeringar, akademiker och professionella som kan undersöka alla ekonomiska fördelar och politiska kostnader och kan komma med en effektiv införingsmetod.

Visionen finns – men finns viljan?

Framväxten av en internationell ordning

Hur länge ska nationalstaten få vara i centrum? Hur länge ska dagens syn på nationalstaten vara en bromskloss för planetens utveckling? Fortfarande är nationalismen i centrum, och detta blockerar för ett vidsynt tänkande bland världens ledare. Vi måste få en grundläggande och ny syn på den internationella ordningen där alla världens länder länkas samman i en integrationsprocess.

Det har hållits internationella möten på möten på möten på möten (till exempel Världstoppmöte för barn, 1990, FN-konferens för miljö och utveckling 1992, Världskonferensen om mänskliga rättigheter 1993, Världstoppmötet om social utveckling och Millennietoppmötet 2000 där 147 stats- och regeringschefers och totalt 191 nationer tog upp sin oro inför framtiden.

Ett omfattande deltagande av gräsrot- och medborgarorganisationer har bevakat dessa möten – och kommer att fortsätta bevaka kommande toppmöten. Bevakningen har varit en nyckel för att väcka världens samvete – och har faktiskt skapat nya möjligheter – med insikter som världens ledare inte hade.

Världens sociala, ekonomiska och politiska strukturer har i verkligheten formats av gräsrotrörelsernas engagemang på världstoppmöten de senaste 20-30 åren. Denna växelverkan har samtidigt gett toppmöten legitimitet – själv om inte alla resultat blev uppnått.

För att komma vidare måste de nästa toppmöten få stöd av så många länder, myndigheter, storföretag, internationella organisationer och gräsrotrörelsen som möjligt – det försäkrar världens folks och nationers goda vilja.

Jag menar inte att vi därmed ska gå mot en överdriven centralisering där det bildas oönskade byråkratiska hinder. Nej, vi behöver nye strukturer för global och planetarisk styrelse – både praktiskt och principiellt. Beslutsfattande måste ske på lämpliga nivåer.

Visionen om en ny världsordning baserad på fredliga och rättvisa principer måste styra nästa etapp – och inspirera de nästa toppmöten.

Vi kan alla hjälpa till när vi bistår våra gräsrotorganisationer att peka på behoven för världens utveckling och process – en internationell ordning…

Och du – jag är inte emot nationalstaten, endast tankespöket, som är ett hinder för utvecklingen till världens bästa.

Låt din vision omfatta hela världen…

Genom historien har Gud uppenbarad sig själv till mänskligheten genom en serie gudomliga budbärare som med sina läror leder och utbildar människan och ger oss fundamenten för ett framåtskridande mänskligt samhälle. Dessa budbärarna inkluderar Abraham, Krishna, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus och Muhammed. Deras religioner får sin inspiration från den samma källa och är i grund och botten uppenbarelser av gradvisa kapitlen i en religion från Gud. 

Bahá’u’lláh (1817-1892) – den senaste av Guds budbärare kommer med nya andliga och sociala lärosatser anpassade för vår tidsålder. Hans huvudbudskap är enhet. Han lärde ut kunskap om Guds enhet, mänsklighetens enhet och religionens enhet.

Bahá’u’lláh sade att “jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare” och att – som berättat om i de tidigare religionernas skrifter – tiden nu är inne för att mänskligheten ska leva tillsammans i enhet.

Grundad för mera än 150 år sedan är bahá’í-tron nu spridd till mera än 100 000 orter och dess medlemmar kommer från i stort sett varje nation, etnisk grupp, kultur, yrkesområden och socialekonomisk bakgrund.

Bahá’íer tror att mänskligheten nu är i stort behov av att hitta en förenad vision och en inriktning  för ett framtida världssamhälle baserad på andliga principer. Denna visionen utfäller sig i Bahá’u’lláhs skrifter.

Läs mer om Bahá’u’lláh på www.bahaullah.se.

Vad är utveckling och framåtskridande i en global värld?

‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) beskrev att Västerlandet såväl som Österlandet har “inbillat sig själva att de nått framgångens och förmågans högsta topp, fast de i verkligheten hade nått en bottendjup av ansvarslöshet och helt berövat sig Guds ynnest rika gåvor.” Detta var en tid (ca. mellan 1910-1920) för andligt mogenhet. Men lite anade den tidens folk vilka utmaningar och bekymmersamma situationer de skulle möta.

‘Abdu’l-Bahá beskriver en tid då civilisationen speglade Kristi troslära och inspirerade den tidige kyrkans religiösa väsen. (1). Denna tiden var under kejsar Konstantins livstid. En kort tidsperiod som var upplyst andligen. Goda gärningar och initiativ medförde upprättandet av sjukhus, fattighus och barmhärtighetsinrättningar.

Kejsar Konstantin var den första att förse det romerska imperiet med ett allmänt sjukhus – han verkade för Kristi sak. Men med tiden blev situationen mörkare och kyrkans stora intresse för riter och dogmer – än en iakttagande av en moralisk hållning - påverkade den mörka medeltiden.

Processen att bygga upp en västlig civilisation möttes av starkt motstånd och såväl idémässigt och praktiskt motsatte kyrkan sig allt framåtskridande. George Townsend skriver i sin bok Kristus och Bahá’u’lláh att “ända sedan tiden före Muhammeds framträdande hade kyrkan varit emot vetenskapens väsen såväl som forskning och logik. Muhammed hade undervisat i och uppmuntrat vetenskap, kunskap och förnuft. Eftersom kyrkan inte ville mjukna i sitt motstånd fann den sig själ mer och mer främmande inför mänskligt framåtskridande.” 1) 

Västerlandets civilisation, som framsprungit ur islams intryck på kristenheten, växte ut till en enorm, mer och mer omfattande materiell makt och blev en världslig rörelse och världsligt sinnade människor skaffade sig kontroll och behöll kontrollen. Kyrkan blev i opposition till den framåtskridande rörelse som skapade ett levande och aktivt Europa.

Det samme hände i islam – som utvecklade sig till en politisk organisation som aktivt emotsatte sig utveckling och framåtskridande – något som är helt emot Muhammeds grundläggande filosofi om tron som ett verktyg för förnuft, tankekraft och civilisationsskapande.

Sverre Holmsen skriver i sin bok De Upplysta Horisonterna att “livets lag är utveckling och framåtskridanden. Men varje gång sanningen tar ett nytt steg framåt möter den oförståelse och våldsamma angrepp. Utan att undersöka talar människorna med förakt om den förnyade sanningen och den nya åsikten, som ofta måste vänta länge, innan den kan slå igenom. Och ju längre den progressiva sanningen, den reformerande – revolutionerande tanken måste vänta, desto större brukar katastroferna bli: korruption, krig, svält och revolt i atmosfär av hat, blod och tårar”. (2)

Det är många som ser att världen har nått kokpunkten och vi står nu inför två ödesdigra val:

a) en världsfederation – en förenad värld, befriad från okunnighet, baserad på rättvisa, enhet och andliga principer

b) splittring och kaos i okunnighetens träskmark

 

Bahá’í-uppfattningen om en en ny världsordning definieras i följande termer: någon form av global stat behöver utvecklas, till vars förmån alla världens nationer frivilligt skall ha avstått varje anspråk på att föra krig, vissa rättigheter att ålägga skatt och alla rättigheter att vidmakthålla en krigsmakt utom i syfte att upprätthålla inre ordning inom sina respektive riken. En sådan stat måste komma att inom sitt system inbegripa ett internationellt verkställande organ i stånd att upprätthålla en högsta och obestridbar auktoritet över varje motspänstig medlem av samväldet; ett världsparlament vars medlemmar skall väljas av befolkningen i respektive länder och vars val skall bekräftas av respektive regeringar; och en högsta domstol vars domslut kommer att ha bindande verkan även i sådana fall där de berörda parterna inte frivilligt samtycker till att låta sitt fall tas upp till behandling av denna.” (3)

 

1) George Townsend, Kristus och Bahá’u’lláh som du kan få från Bahá’í-förlaget AB.

2) Sverre Holmsen, De upplysta horisonterna, Google Books.

3) En vändpunkt för alla nationer, Google Books.

Mänsklighetens kollektiva enhet

Att förstå och uppfatta mänsklighetens kollektiva enhet kommer efter en historisk process där individen samlade sig till större och större grupper och enheter. Från klaner till stammar, till stadsstater och nationer, till unioner och federationer av stater är det nästa steget för mänskligheten att skapa en varierad och samtidig förenad global civilisation – där alla människor, befolkningsgrupper och kulturer är beståndsdelar av en enda organism: mänsklighetens i sig själv.

Bahá'í-tron talar om att mänsklighetens enhet betyder en organisk ändring av dagens samfundsstrukturer, en ändring världen tidigare inte har upplevt. Det betyder en rekonstruktion och demilitarisering av hela den civiliserade världen – en värld organiskt förenad i alla dess essentiella delar av sitt liv – sitt politiska maskineri, andliga strävan, dess handel och finansväsen, dess skrift och språk, men samtidigt med en oändligt mångfald av de nationella kännetecken för dess förbundna enheter.

Durban-konferensen 2009 där Bahá'í International Community skrev ett uttal om rasism och mänsklighetens enhet tar vidare upp att för att förstå mänsklighetens enhet betyder det att alla lagar, traditioner eller mentala konstruktioner som ger och tillåter överlägsna rättigheter eller privilegier till en grupp av mänskligheten över en annan, inte bara är moraliskt fel, men är fundamentalt i strid med de bästa intressen till även de som betraktar sig själva som överlägsna.

Läs artikeln i sin helhet på www.bic.org.