Döden – glädjens budbärare I

Döden, ett samtalsämne som är tabu. Folk är rädda att tala om döden. Vi vet att vi alla måste dö någon gång men beter oss som om vi lever i all evighet. Många är rädda för själva dödsögonblicket för ingen vet vad som egentligen händer. De heliga böckers ord om evigt liv verkar diffust och omöjligt att föreställa sig.

Bahá’u’lláh har gett oss svaret: Se döden som glädjens budbärare.

” O, Andens Son! Med ljusets glädjefyllda budskap hälsar Jag dig: Gläd dig! Till helighetens förgård kallar Jag dig – förbliv därinne, att du för evigt må leva i frid.”

Förra gången berättade jag om själens ursprung. Nu tänker jag ta upp själens syfte och livets mening. Själen är en Guds gåva och Hans hemlighet och Han vill att vi skall vårda och utveckla den med Hans egenskaper så att vi närmar oss Honom. Gud är enbart kärlek, godhet, barmhärtighet m.m. Hos Honom finns ingen ondska utan ondskan finns i vårt lägre jag, våra dåliga egenskaper. För att testa oss ger Han oss prövningar under vår livstid. Klarar vi av dem blir vi andlig styrkta och har kommit ett steg närmare Honom.

"Den ende sanne Guden, ... har alltid ansett och kommer att fortsätta att anse människornas hjärtan som Sin egen, Sin enda egendom..."

"Låt oss skapa människan till vår avbild och liknelse". "Den ende sanne Gudens syfte... är att blotta de ädelstenar, som ligger gömda i deras (människornas) sanna och innersta jags gruvor". Bahá’u’lláh,

Om vår bägare är full av själviskhet, finns där ingen plats för livets vatten. Det förhållandet, att vi tror oss själva ha rätt och alla andra fel, är det största av alla hinder på vägen mot enighet, och enighet är nödvändig, om vi skall kunna komma fram till sanningen, ty sanningen är en. Abdu'l-Bahá

Kroppen är själens tempel. Tänk dig en fågel som sitter i sin bur. Slår man sönder buren blir fågeln fri att flyga sin väg. Samma sak sker med själen när kroppen dör. Då blir själen fri och beger sig till den eviga trädgården.

”Först är det väldigt svårt att välkomna döden, men efter att ha uppnått sitt nya tillstånd är själen tacksam för att den har blivit befriad från det begränsades träldom för att njuta av det obegränsades frihet. Den har blivit befriad från en värld av sorg, bedrövelse och prövningar för att leva i en värld av ändlös lycksalighet och glädje. Det materiella och fysiska har avståtts ifrån för att själen ska kunna uppnå det ideellas och andligas möjligheter. Sålunda har själarna hos de som har gått bort från jorden och fullföljt sin jordiska pilgrimsfärd i och med Titanic-katastrofen skyndat mot en värld, överlägsen denna." Abdu’l-Bahá

  Foto: flickr. Lars Nilsson

Själens utveckling.

Må du i sanning veta, att själen efter att ha lämnat kroppen skall fortsätta att utvecklas, intill dess att den når fram till Guds närhet i en ställning och ett tillstånd som varken tidsåldrarnas eller århundradenas kretslopp ej heller förändringarna eller händelserna i denna världen kunna ändra.

Må du veta, att människans själ är upphöjd över och oberoende av alla kroppens och sinnets lyten. Att en sjuk person visar tecken på svaghet beror på de hinder, som ställer sig mellan hans själ och kropp, ty själen förblir oberörd av varje kroppslig opasslighet. Bahá’u’lláh