2012-04-11

Betydelsen av ‘Abdu’l-Bahás resor tvärs över Amerika, I av III

För hundra år sedan inträffade en händelse av enastående, men hittills, i allmänhet okänt betydelse för Amerikas öde. ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921), Baha’u’lláhs (1817-1892) son, grundaren av bahá’í-tron, landsteg i New York den 11 april 1912. Hans vistelse i Nordamerika varade 239 dagar, inklusive tio dagar i Kanada. Under den tiden reste Han till de viktigaste städerna från öst- till västkusten och träffade intresserade från många olika bakgrunder. Ingen annan jämförbar personlighet har med ett sådant syfte och mål som drev Honom, så gynnat landet så mycket.

'Abdu'l-Bahá (i mitten) vid Lincoln Park, Chicago, 1912

‘Abdul-Bahá (i mitten). Lincoln Park, Chicago, 1912

Vid tiden för Hans ankomst hade 19 år förflutet sedan Bahá’u’lláhs namn för första gång offentligt nämndes på västra halvklotet. Detta hände i Chicago den 23 september 1893, nästan ett och ett halvt år efter Baha’u’lláhs bortgång, vid tiden för Religionernas världsparlament i samband med 400:e års markeringen av Columbus upptäckt av Amerika.

Här började den första episoden i historien om bahá’í-tron i Amerika. I februari 1894 kom en syriansk läkare som hade accepterad tron i Kairo till Chicago och började entusiastisk att lära ut den nya religionen. Inom två år hade hundratals bekänt sin tro och ytterligare nya medlemmar strömmade till från de städer han besökte. Grunden för det amerikanska bahá’í-samfundet hade skapats. De entusiastiska medlemmarna av den nya tron förlorade ingen tid och började brevväxla med ‘Abdu’l-Bahá – medan han fortfarande var en religiös fånge i ‛Akkás fästning i det osmanska Palestina.

Denna utveckling måste ha gladd och tillfredsställt ‘Abdu’l-Bahá, men kunde knappast ha varit helt oväntat för Honom. Shoghi Effendi, bahá’í-trons Beskyddare, utsedd av ‘Abdu’l-Bahá som Sin efterträdare visade att år 1893, någon gång innan Chicago-konferensen, hade ‘Abdu’l-Bahá uppenbarat ett vers som ”redan förebådade” Hans resor till Väst, ”en gynnsam händelse som eftervärlden skulle känna igen som en av de största triumfer av Hans verksamhet, som i slutändan skulle ge en ovärderlig välsignelse på västvärlden”. Det var med denna stora förväntning, inspirerad av Baha’u’lláhs uppenbarelse, att Han, som under femtio år hade varit föremål för fängelse och exil för sin religion, i en ålder av 68 år, företog den långa resan från Det heliga landet till västvärlden.

Följ med i nästa blogginlägg på Ny Vision.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar