Behovet av en uppfostrare för hela mänskligheten

I vår tillvaros värld ser vi att det behövs en uppfostrare på varje nivå, mineralens, växtens, djurets och människans. Om jorden blir obebyggd blir den till vildmark där ogräset växer, men om bonden brukar den blir det skörd. Se på träden, utan trädgårdsmästare skulle de inte bära någon frukt. Om man betraktar djuren ser man att när de tämjs och fostras tjänar de människan. Men om en människa växer upp utan uppfostran blir hon som ett djur. Det ser vi idag när vi tittar på världens tillstånd och alla krig. Hon kan till och med sjunka lägre än ett djur. Men om människan fostras rätt kan hon bli som en ängel.


Foto: Unicef, Sverige

Det finns tre sorters uppfostran, den kroppsliga, den mänskliga och den andliga. Den mänskliga uppfostran betyder kultur och framsteg, nämligen regering, förvaltning, sociala inrättningar, trafik, handel, yrken, konst, naturvetenskap och humanistisk vetenskap, stora uppfinningar och upptäckter av fysikaliska lagar. Dessa yttringar av den mänskliga anden förtydliga skillnaden till djurriket.

Till detta behöver vi en uppfostrare, som är samtidigt kroppslig, mänsklig och andlig uppfostrare och vars auktoritet har inflytelse på alla områden. Denna uppfostrare måste utan tvivel vara fullkomlig på alla områden och överträffa alla andra människor, annars skulle han inte kunna vara deras uppfostrare.

Detta betyder att han lär människorna att ordna de materiella tingen och leder dem framåt och att gestalta den mänskliga gemenskapen så att det organiseras institutioner och centraler för ömsesidig hjälp och vård och alla materiella frågor i alla avseenden ordnas och regleras. Likaså kommer han att uppfostra människan. Det vill säga att han måste fostra förståndet och tankarna så, att de kan göra omfattande framsteg så att vetenskapen och kunskapen kan utsträcka sig över större områden och upptäcka tingens verklighet, varelsernas hemligheter och egendomligheterna i tillvaron. Undervisningen, uppfinningarna och lagarna skall förbättras varje dag, så att man kan dra slutsatser ur sinnesiakttagelser av den materiella världen med avseende på den andliga världen.

Den andliga, gudomliga uppfostran är fostran till himmelriket. Genom denna förvärvar människan gudomliga fullkomligheter. Den är den sanna uppfostran, för på denna nivå framträder det gudomliga i människan så pass mycket att Guds namn och egenskaper i verklighetens spegel av människan utstrålar och orden ”Låt Oss skapa människor efter Vår bild och liknelse” uppenbaras i henne. Detta är mänsklighetens högsta mål.

Det är klart att den mänskliga kraften allena inte räcker till för ett sådant stort uppdrag och att genom förståndet allena så höga uppgifter inte kan lösas. En fullkomlig fostrare måste därför förutom en kroppslig även vara en mänsklig och andlig uppfostrare. Och det måste ha givits honom en övernaturlig kraft, som upphöjer honom till rang och värdighet av en gudomlig lärare. Om han inte ägde en sådan helig kraft, kunde han inte uppfostra, då vore han själv ofullkomlig.

En sak som ingen av världens regeringar och folk med all sin makt och sina härskaror förmådde förkunna och utsprida ledes fram av en enda helig själ utan hjälp och bistånd! Kristus ensam och utan hjälp höjt baneret av andlig fred och rättskaffenhet. Likaså har Moses, Muhammad och andra Gudsuppenbarare ensam enat folken och byggt upp en ny civilisation. Idag har Bahá’u’lláh gett oss receptet för en bättre värld i fred, samförstånd och enighet grundat på kärlek till hela mänskligheten.

’Abdu’l-Bahá ”Beantwortete Fragen” ( Some Answered Question)