2012-06-12

Döden – glädjens budbärare III

När det sker ett missfall, spädbarn eller barn i unga ålder går bort, känner förtvivlan hos anhöriga oftast inga gränser. Man kan inte förstå den så kallade orättvisan och, som vi uppfattar, grymheten i händelsen. Av den anledningen börjar somliga tvivla på Gud och vänder sig ifrån Honom. Men Gud är barmhärtig.

Under ’Abdu’l-Bahás tid på 1800-talet kom en mycket ledsen kvinna, vars barn hade just gått bort, till honom. ’Abdu’l-Bahá tröstade henne med följande ord:

”Ridváníyyeh, det finns en Guds trädgård. Mänskliga varelser är träd som växer i den. Trädgårdsmästaren är vår Fader. När han ser ett litet träd på en plats alltför liten för hennes utveckling förbereder Han en lämpligare och vackrare plats där hon kan växa och bära frukt. Sedan planterar Han om det lilla trädet. De andra träden förundrar sig och säger: ’Detta är ett förtjusande litet träd. Av vilken orsak tar Trädgårdsmästaren upp det med rötterna?’

Endast den Gudomlige Trädgårdsmästaren vet orsaken.

Bahai-Gärten

Foto:Random exposure

Du gråter, Ridváníyyeh, men om du kunde se skönheten på den plats där hon är, skulle du inte längre vara ledsen. Ditt barn är nu fritt och likt en fågel sjunger hon gudomliga glädjemelodier. Om du kunde se den där heliga Trädgården skulle du inte vara nöjd med att bli kvar här på jorden. Likväl är det här din plikt nu är.

Den outgrundliga gudomliga visdomen ligger bakom sådana hjärtslitande händelser. Det är som om en vänlig trädgårdsmästare omplanterar en frisk och späd buske från en trång plats till ett väldigt område. Denna omflyttning är inte orsaken till buskens vissnande, försvagande eller förstörelse, nej snarare får den den att växa och trivas, förvärva friskhet och spädhet och uppnå blom och bära frukt. Denna dolda hemlighet är välkänd för trädgårdsmästaren medan de själar som är okunniga om denna givmildhet förmodar att trädgårdsmästaren i sin ilska och vrede har dragit upp busken. Men för dem som är insiktsfulla är detta faktum påtagligt och detta förutbestämda påbud ansett som en ynnest. Känn dig därför inte sorgsen och otröstlig vid denna trofasta fågels uppstigande …

Vad beträffar ämnet nyfödda och spädbarn och svaga som plågas av förtryckarens händer: Detta innehåller stor visdom och detta ämne är av allra största betydelse. Kort sagt, för sådana själar finns det en belöning i en annan värld och många detaljer sammanhänger med detta spörsmål. För de själarna är lidandet Guds största nåd. Sannerligen, den Herrens nåd är långt bättre och att fördra framför all komfort i den här världen och denna dödliga plats’ tillväxt och utveckling.

… Dessa spädbarn är under Guds favörs skugga, och eftersom de inte har begått någon synd och inte är nedsmutsade med orenheterna i naturens värld, är de centrum för uttryck av barmhärtighet och Medlidandets Öga skall riktas mot dem.”

Men vi kan vara säkra på att vi får träffa våra kära när det är dags för oss att gå vidare.

”Döden, glädjens budbärare” Madeleine Hellaby

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar