Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (II av III)

Som beskrivit i artikel I av II – kritiken mot FN kan egentligen riktas mot medlemsländerna själva. Det är helt klart – ett handlingsförlamat FN kan inte effektivt hantera komplexa situationer och blir därmed verkningslös.

Att vara handlingsförlamad – det är det medlemsländerna är. Om de inte ger mandat till Förenta Nationerna att handla med auktoritet kommer FN aldrig att bli det organ som världen behöver för det nästa steget till en ny världsordning.

Förenta Nationerna har dock en rik källa till segrar och framgångar. Vi kan använda dessa när vi lär oss hur vi kan skapa fred och enhet på planeten jorden.

Jag kan se för mig FN som en institution att se  upp till, under min barndom och ungdom på 1970- och 80-talet. UNICEF och FN-dagen var något att se fram emot.

Därför måste vi se FN i lyset av utvecklingsmöjligheter. Vi måste identifiera vad som styr Förenta Nationernas möjligheter att formulera strategier – för att handla med auktoritet.

FN behöver – som jag ser det – inte totalt ändra fokus för dess kärnprocesser eller institutioner.

Internationella Bahá’í-samfundet säger i sitt skrift En vändpunkt för världens nationer att “grunden för varje styrande system är att lagen härskar och den främsta institutionen för att formulera lagar, är den lagstiftande församlingen. Samtidigt som lokala och nationella lagstiftande församlingars auktoritet respekteras allmänt, har regionala och internationella lagstiftande församlingar betraktats med fruktan och misstro.” 1)

Förenta Nationernas Generalförsamling har attackerats för sin ineffektivitet. Här igen riktas kritiken tillbaka till medlemsländerna: FN har inte mandat eller auktoritet.

Detta blir tillslut en blandning av anarki och konservatism.

Ett reformerat FN kan endast fungera om den lagstiftande delen (Generalförsamlingen) och dess metod för beslut (röstar) representerar alla världens folk och dess national stater. I dag är inte Generalförsamlingens resolutioner bindande om de inte ratificeras av samtliga medlemsländer.

Så det är ett handikappad FN som kommer med… Är det önskvärt?

Läs mer på del III av III.

Källa:

1) En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Förenta Nationernas roll inom den nya världsordningen (I av III)

FN-skrapan i New York. Foto: flickr.com

Förenta Nationerna, en sammanslutning av i dag 193 stater – har varit ett center för internationell dialog. FN blev bildat 24 oktober 1945, skapat av andra världskrigets segermakter. Medlemskapet är öppet för “alla stater som vill arbeta för fred” och som accepterar FN-stadgan.

Under många år med kalla kriget mellan Öst och Väst var det ett bra forum för internationell dialog och Förenta Nationerna har stått fram som en internationell normbildare och har gett stöd till ekonomisk och social utveckling och bland annat fredsbevarande operationer.

Den stora utmaningen som jag ser är att FN har bevarat samma uppbyggnad som då det bildades. Och nu riktas stor kritik om dess möjligheter att möta en ny världs behov – 2000-talets världskarta (politiskt, ekonomiskt, organisatoriskt med mera) är inte samma som karta 1945.

Efter kalla krigets slut, under 1990-talet väcktes stora förhoppningar till att FN som organisation skulle förverkliga fred i världen, men det blev det inget av. Det har varit 10-15 konflikter i vägen för detta – och länder har haft en så dominerande ställning att de kunde blockera för FN.

Kritiken riktar sig mot Förenta Nationerna saknar en klar auktoritet (utan veto) och även grundförutsättningarna att handla effektivt.

Fördömanden av FN:s tillkortakommanden kan dock riktas mot medlemsstaterna själva. Det är medlemsländerna som har blockerat för Förenta Nationernas utveckling.

Läs mera i nästa artikel II av II.

 

Källa: En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

Internationella politiska organisationer måste bli mindre byråkratiska

Nästa års världstoppmöte 4-6 juni 2012 i Rio verkar bli framflyttat då Drottning Elisabeth av England, 60 års markering (hon har suttit 60 år vid tronen) har första prioritet. Mötet, där regeringschefer och ledare skulle träffas 20 år efter det första världstoppmötet, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro  (“Rio+20"). Detta skriver engelska The Guardian.

Det är OK – dålig planering den här gången. Arrangörerna hittar säkert ett nytt passande datum.

Det viktiga är att så många som möjligt av världens ledare deltar, då de nu måste hitta nya strukturer för hur den globala världen kan styras. Detta som en grundläggande ändring av dagens system och även praktiskt: ansvar för beslutsfattande måste ske på lämpliga nivån, för att minska överdrivet centralisering och byråkrati.

Det är en balans – att hitta lämpliga beslutsnivån – och en stor utmaning för världens ledare. Decentralisering av beslut är något som är inbyggd i styrandets konst. 

Det viktigaste är att internationella organisationer tar ett globalt ägarskap och samordnar ledningsfrågor, men de bör ges större auktoritet att handla – endast när länder inte kan handla själv för att skapa ordning. Alla andra frågor måste lösas nationellt, regionalt eller lokalt.

Den nya världsordningen kräver mindre byråkrati och mera effektivt ledarskap. Mycket är kvar – och vi måste skapa förutsättningar för det nya, det vill säga ta reda på vad som krävs, nya impulser, nya visionen och ha mod.

Det kommer att kräva mod av våra ledare i framtiden att stå upp för helt nya tankar och idéer för att skapa en bättre värld.

 

Inspiration till denna artikeln:

- En vändpunkt för världens nationer, Bahá’í-förlaget AB

En västlig ekonomisk modell skapar pengabekymmer

Den tiden vi lever i nu präglas av en västlig ekonomisk modell som dock har bidragit till stora miljöproblem (växthusgaser, spridandet av ökenområden,  skövling av urskogar med mera).

En del ser växtmekanismerna i penningsystemet som faktorer som skapar dessa problem, och ser användandet av räntor som något naturstridigt. Vi behöver samtidigt ett nytt globalt ekonomiskt system som kan tjäna mänskligheten.

En nytt ekonomisk system kan inte automatiskt lösa de akuta problem som Europa, USA, Indien, Asien, Afrika, Latin-Amerika, så att säga hela världen har behov av.

Sedan slutet på 1980-talet har världen blitt förändrat i sin ekonomiska grund – Socialistiska-länder lyckades inte då deras dåvarande prisnivå inte uttryckte någon ekonomisk realitet. De vände sig snabbt mot ett kapitalistisk system och den fria marknadsekonomin.

Men den fria marknadsekonomi saknar ekologiska och sociala realiteter. Det finns inga gemensamma mänskliga värderingar i det kapitalistiska ekonomiska systemet som kan tygla pengagaloppen och jakten på profitabla projekt.

Det går inte att byta ut topp politiker, om det är i USA, EU eller Arabiska länder eller vart ekonomiska problem dyker upp…

Det behövs därför ett ny medvetande och en grundläggande förändring av tankar och handlingar hos stora befolkningsgrupper.

Förhoppningsvis kan man nu starta en gemensam dialog där man ser fram mot en ny världsordning, baserad på bahá’i-principerna för bland annat en rättvis distribution av resurser, en global valuta, ett gemensamt kommunikationssystem som förenklar handel och transport, som en grund för detta arbetet, som börjar i dag.