Vi har aldrig i hela mänsklighetens historia haft det bättre materiellt sett; aldrig haft så korta arbetsdagar och aldrig levt så länge. Ändå har många känslan att pressen är för hög och att man inte orkar.
Om man ser jobben enbart som ett sätt att tjäna pengar, dvs. sälja sin tid för pengar, då blir det lätt så att man gör det som man är anställd för och ingenting mer. Man ser att det finns mer att göra och blir irriterad över det, men 'det är inte min uppgift'.
En sådan syn på jobb är ganska kall, smal och ganska tom. Att jobba kan vara mer än så, det kan vara en del av en själv. Till exempel hur den enkla spårvagnkonduktören i Bryssel i en berättelse av Ruhiyyih Khanum* jobbade. Han såg inte sitt jobb som att enbart kontrollera och klippa biljetterna, det han var anställd för. Han såg sin spårvagn som sitt eget hem och resenärerna som sina gäster. Han hjälpte de gamla att kliva på och av och bjöd en hjälpande hand med barnvagnar och tungt bagage. Han gjorde allt detta med glädje utan att ens tänka på det. För många resenärer var denne konduktör en ljuspunkt i deras dag.
Om man ser jobbet som en del av sig själv och som ett sätt att tjäna mänskligheten och därmed Gud, blir det mycket större och mer glädjefyllt. Man blir alltid gladare av att ge än av att få, det känner alla till. Om man ger sig själv genom jobbet då blir jobbet i sig tillfredställande bara för att man ger. Det är en helt annorlunda känsla än att bara dra sig genom timmarna från rast till rast bara för att man måste.
Arbete i en anda av en vilja att tjäna andra och göra dem glada är tillbedjan säger ‘Abdu’l-Bahá*, det vill säga likvärdigt med att be. Med arbete menas inte enbart ett avlönat arbete, det kan likaväl vara att ta hand om hem och familj, frivilligarbete eller någon tjänande sysselsättning som pensionär.
De flesta om inte alla religioner lär att man tjänar Gud när man tjänar Hans skapelser. Det är meningen att vi ska ta hand om varandra på bästa sätt. Detta betyder att man försöker göra ett bra jobb inklusive det lilla extra. Det har ingen betydelse vad man har för jobb, är man bankdirektör försöker man ta hand om folks pengar på bästa sätt, är man gatsopare lämnar man snygga gator bakom sig och när man är sjuksköterska sätter man patienten i centrum och ger dem lite extra värme vilket de så behöver för att tillfriskna snabbare.
Citat:
O, Min tjänare! De bästa bland människor är de som förtjänar sitt levebröd genom sin kallelse och ger ut för sig själva och för de sina i kärlek till Gud, alla världars Herre. (Bahá’u’lláh i 'Förborgade Ord')
*‘Abdu’l-Bahá (1844-1921): Bahá’u’lláhs (bahá’í-trons grundare) äldste son och bahá’í-trons uttolkare efter Dennes bortgång
* Ruhiyyih Khanum (1910-2000): född Mary Maxwell, fru till Shoghi Effendi, Bahá’u’lláhs sonsonsdotterson. Hon var hans sekreterare och hon har skrivit ett antal böcker.
Denna artikel är tidigare publicerad i Hallands Nyheter 2012-02-11 av Margo Åkermark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar