Att få leva! Att vara människa! Vilken lycka!
Hårt drabbad av sjukdom ligger jag på Intensiven.
En skog av slangar, kanyler, flaskor.
Sköterskorna, läkarna jobbar febrilt,
– ack finge jag vara ifred!
Kväll. En lugn röst, en trygg hand,
Frid, trygghet, lugn, ömhet
Tar mig i sin famn.
Ny operation, en lugn läkarröst.
Jag är i trygghet,
Allting blir bra.
Dagarna går,
Kampen om livet fortsätter här,
Många är rösterna som lugnar,
Många är händerna som tröstande trycker min hand,
Men jag är borta i en annan värld.
Den rogivande rösten tar farväl,
Omtöcknad av sprutor jag ej budskapet förstår,
Endast att rösten finnes ej mer,
Ingen hand som tröstar längre.
Avgrundsdjup förtvivlan
Pressar fram elaka ord.
Kan du någonsin förlåta
Vad jag har gjort?
En ny avdelning, ny personal,
Nya händer som hjälper tillbaka till livet.
Även här finns den,
Den mjuka, säkra handen.
En mjuk skugga sveper in på natten,
Tar mjukt min hand där pulsen slår,
Sprutan jag ej känna kan
Trygghet tar mig i sin famn.
Varför räds du glädjens och tacksamhetens ord?
Dagen jag får komma hem!
Oh, vilken dag!
Ett detektivarbete sättes igång.
Många av de anonyma hjälparna dyker upp.
Jag får träffa dem, jag får tacka dem!!!
Detta är lycka, detta är himmelens rike!
Läkaren är piskad av stressen
Men han tar sig tid.
Han har förståelse
även när åsikterna går isär.
Vad är rikedom, vad är lyx,
Vad är pengar i denna värld?
Förgängelsens stoft!!!
En medmänsklig vän,
Trygghet, förståelse,
Värme, omtanke,
Vad mer kan jag begära?
Vilken rikedom är större?
Vilken glädje är rikare?
Den givandes rikedom, den givandes glädje!
Detta är lycka! Den största lycka på jorden!
Våga tala om att du är glad,
Våga vara människa,
Våga leva,
Våga vara lycklig!
”O, Andens Son!
Mitt första råd är detta: Behåll ett rent, milt och strålande hjärta, att på din lott må komma ett herravälde, uråldrigt, oförgängligt och evigt.” Bahá’u’lláh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar