Vad är innebörden i ordet Profet?

Ordet profet används idag slentrianmässigt utan att egentligen förstå ordets sanna betydelse. Vad är egentligen en riktig profet? Svaret finns i ”Die Offenbarung Bahá’u’lláhs” av Adib Taherzadeh. (ogranskad översättning)

Profeterna och grundarna av de stora världsreligionerna försäkrade sina anhängare om Guds existens och såg till att de älskade Honom och bad till Honom. Genom tusentals år genom de olika tidsåldrarna till idag upplystes människans ansträngningar att förstå sin skapare av dessa stora varelsers liv och läror.

Aldrig förr i religionshistorien har det kastats så mycket ljus på detta tema som i Bahá’u’lláhs skrifter. Här blir vi försäkrade att Gud som skapare står över Sin skapelse. Varje beskrivning, varje bild varje gestalt som tillskrivs Guds väsen och natur kan endast betraktas som människans fantasi. För hur kan det obegränsade uppfattas av ett begränsat förstånd?

Men Gud, obegriplig i Sitt väsen, uppenbarar tydligt Sina egenskaper i Sin ofantliga stoffliga som andliga skapelse. (Mineralriket, växtriket, djurriket) Människan som kroppsligt är ett djur är begåvad med alla gudomliga attributen. Hon uppenbarar dem på en mycket högre nivå än djuren.

Uppenbarelsen av gudomliga egenskaper fortsätter på nästa nivå i profeternas och Guds sändebudens rike. Fastän de kroppsligen är människor, mänskliga själar som ägs även av resten av mänskligheten, är Guds sändebud dessutom begåvade med den Helige Ande. Därför uppenbarar de Guds egenskaper på ett fullkomligt sätt. I Sina Skrifter betecknar Bahá’u’lláh dem som ”Guds Manifestationer”.

Guds Manifestation är annorlunda och skiljer sig från människan bland annat på följande sätt: människan ger lätt upp när hon hemsöks av lidanden eller konfronteras med oöverstigliga hinder. Under sådana omständigheter avslöjar till och med utomordentligt begåvade människor sina svagheter och otillräcklighet. Deras förstånd kan endast befatta sig med ett problem åt gången; de tar ofta hjälp av sakkunniga och rådgivare innan de tar ett beslut.

Guds Manifestation är annorlunda. Han handlar fullständigt oberoende av andra människor, ingen kan hjälpa Honom. Hans själ är inte bunden till människovärldens gränser, hans ande överväldigas inte när han konfronteras med ett stort antal problem samtidigt. Motstånd under vars tryck till och med den mest kapabla människan skulle bryta samman, berör honom inte; han kan avleda sina tankar på vilket annat tema som helst. Bahá’u’lláh förklarar detta åtskillnadstecken med det kända islamiska citat i Kitáb-i-Íqan: ”Ingenting kan hindra Honom att befatta sig med något annat”. (Fritt översatt).

När Bahá’u’lláh till exempel förklarade sin ställning, förlorade sig de närvarande troende i hänryckning. Deras tankar var tydligen endast koncentrerade på denna ödesdigra utsago. Men Bahá’u’lláh riktade sin uppmärksamhet på händelserna i det förflutna årtiondet på hjältedåden och självuppoffringen av Bábs anhängare i den lilla staden Nayríz i provinsen Fárs. Han gjorde detta genom att uppenbara Hiobs Skrift eller Tålamodets Skrift.


Foto: flickr. anaulin

Guds manifestationer, besjälade av den Helige Ande lever i sitt eget rike högt ovanför den mänskliga världen. De bestämmer mänsklighetens öde. Fastän de är i grunden mänsklig vistas de i Guds rike som står över människans förståelse. Bahá’u’lláh beskriver denna nivå som den av Sadratu’l Muntahá, som kan översättas med ”trädet ovanför vilket ingen väg leder”.

I mänsklighetens nedtecknade historia fanns det endast några få av sådana Manifestationer. De framträdde med tidsintervaller från ungefär tusen år. Krishna, Buddha, Zarathustra, Moses, Kristus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh: var och en av dem grundlade en religion för människorna av sin egen tidsålder. Var och en återspeglade Guds ord på människorna som en fullkomlig spegel. Deras ord är uttalade med Guds makt. Var och en av dem är herre över sin tidsålder och hans läror som blir till tidsålderns ande, förkunnades i överensstämmelse med människans fattningsförmåga bland vilka han framträdde. Han urladdar andliga krafter in i den mänskliga världen för att bistå den mänskliga själen på sin resa till Gud.

Religion, Gud, Profet, vad är innebörden i dessa ord?

Idag tycks det gå bra att kalla vad som helst för religion. Den verkliga betydelsen av ordet religion tycks ha gått förlorad.

Ordet religion kommer från det latinska religio vilket betyder vördnad, medvetande och enligt Lucretius av det latinska ligare – sammanbinda, återbinda. Min tolkning är då att ordet religion betyder återförening med Gud eftersom det används i samband med Gud och hans profeter.

Ett obestridligt bevis för Guds existens är att människan inte har skapat sig själv. Guds innersta väsen är obegripligt för det mänskliga förståndet, emedan det begränsade förnuftet inte kan uppfatta detta obegränsade Mysterium. Gud innefattar allt: Han kan inte omfattas. Det som innefattar är överlägset det som innefattas. Det hela är större än dess delar.

Saker som människan förstår, kan inte vara utanför hennes fattningsförmåga, så därför är det omöjligt för människans hjärta att fatta karaktären hos Guds majestät. Gud kan endast kännas igen genom Hans profeter. Guds verklighet är inte materiellt utan andligt.

Foto: flickr.von josh.ev9

Det finns två sorters mänsklig insikt. Den ena är förnimbar genom sinnena: ögonen, öronen, lukt- känsel- och smakförnimmelse som kallas konkret. Den andra arten mänsklig insikt är andlig verklighet. Till exempel är förståndets kraft inte kroppsligt. Tvärtom, ingen av människans inre förmågor är föremål utan är intelligibla verklighet. Så är kärlek en andlig och ingen konkret verklighet, likaså är värme, ljus, elektricitet och magnetism intelligibla verkligheter.

För att människan skall förstå Guds andliga budskap, krävs det materiella symboler, som förmedlas till oss genom profeterna. Guds manifestationer är förbindelselänken mellan Gud och människan genom den helige Ande. Det är Guds ande som ingjuts i profeterna som i sin tur förmedlar den till oss i form av Guds ord och vilja.

Alla heliga böcker förmedlar andliga verkligheter genom materiella symboler. Men eftersom man inte har förstått detta utan de tolkas bokstavligen har det uppstått schism i varje religion och det har bildats otaliga sekter i varje religion. Vår senaste profet Bahá’u’lláh har därför gett oss verktyget genom sin son ’Abdu’l-Bahá som är den ende att få tolka faderns budskap och därmed förhindras feltolkning av de heliga skrifterna.

’Abdu’l-Bahá, ”Beantwortete Fragen”, (”Some Answered Questions”)
Ogranskad översättning

Guds existens

Ett obestridligt bevis för Guds existens är faktumet att människan inte har skapat sig själv. Ett exempel på detta är vår lever, det lilla organet i vår kropp som är ansvarig för hittills femhundra olika kända funktioner. Några forskare försökte efterlikna alla dessa funktioner genom att bygga upp motsvarande maskiner. Det krävdes jättestora hallar för att få plats för dessa maskiner och ändå lyckades de inte.

Gud står utanför människans fattningsförmåga. Guds verklighet och fullkomlig helighet är upphöjd över allt lovprisande. Guds ställning är osynlig, ofattbar, ouppnåelig, en ren existens som inte kan beskrivas, ty den gudomliga existensen omfattar alla ting. Det omfattande är sannerligen större än det som blir omfattad. Det som omfattar kan inte förstås av det som blir omfattad. Är det tänkbart att en tavla är ett mästerverk men målaren är ofullkomlig? Tavlan är ju hans konst och skapelse. Nej, tavlan kan inte ens likställas med målaren. Hur fullkomlig tavlan än är så är den fullständig ofullkomlig i jämförelse med målaren.

Hur långt förståndet än utvecklar sig, även om det skulle uppnå begripandets slutliga nivå och förståelsens gräns skulle det känna igen de gudomliga tecknen och egenskaper endast i skapelsens värld, inte i Guds värld. Guds väsen och kännetecknen finns på helighetens höjder och för förståndskraften och fantasin finns ingen väg att komma i närheten. Vägen är stängd och sökandet är förbjudet.

Foto: flickr. Poiseon Bild und Text

Förmågan att förstå skiljer sig gradvis i skapelsens olika riken. Mineral-, växt och djurriken är vart och ett oförmöget att förstå någon skapelse bortom sin egen. Mineralen kan inte föreställa sig växtkraften i en planta. Trädet kan inte förstå rörelseförmågan hos djuret, inte heller kan det förstå betydelsen av att äga syn-, hörsel- och luktsinne. Alla dessa hör till den fysiska skapelsen.

Foto: flickr. sopues

Människan har också del i denna skapelse men det finns ingen möjlighet för något av de lägre rikena att förstå vad som äger rum i människans sinne. Djuret kan inte fatta en mänsklig varelses intelligens, det förstår endast det som dess djuriska sinnen kan uppfatta. Det kan inte föreställa sig något abstrakt. Ett djur kan inte lära sig att jorden är rund, att jorden rör sig runt solen eller att konstruera en elektrisk telegraf. Dessa saker är endast möjliga för människan. Människan är skapelsens högsta verk, närmast Gud av alla varelser.

Alla högre riken är ofattbara för de lägre. Hur skulle det då vara möjligt att denna skapade varelse, människan, skulle kunna förstå alltings Allsmäktige Skapare?

Det som vi föreställer oss är inte Guds verklighet. Han, den Outgrundlige, den Otänkbare, är långt bortom människans fattningsförmåga.

Foto: flickr. sopues

Människan är en produkt av varje föregående skapelse emedan hon innehåller dem alla. Till människan är förståndets särskilda gåva given genom vilken hon har möjlighet att mottaga en större del av det gudomliga ljuset.

Det finns de som nekar Guds existens och menar att naturen ordnar allt. Naturen är det tillståndet som till synes omfattar liv och död eller med andra ord tingens sammansättning och upplösning. Om man betraktar naturen själv ser man att den varken har vilja eller förstånd. Denna natur är underkastad en fulländad konstruktion, bestämda lagar, en fullständig ordning och en fullkomlig plan från vilken den aldrig avviker. Från minsta osynliga atom till de lysande himlakropparna förstår man ordningens högsta grad och inser att allting står under en oundviklig lag.

En historia: Tvillingar ligger i mammans mage. "Hej, broder, tror du att det finns liv efter födelsen? Tror du på mamma?" "Nej, jag tror inte på sådant prat, jag är ateist. Jag menar har du någonsin sett mamma?"

’Abdu’l-Bahá ”Anföranden i Paris”