Behöver vi en ny global kalender?

I dag används den Gregorianska kalendern (officiellt) av världens länder som ett sätt att hålla reda på dagar, veckor och år. Det finns dock en kalenderreform där många anser att dagens kalendersystem inte sträcker till.

Den Gregorianska kalendern från 1580-talet bygger på en reformering av den Julianska kalendern från 46 f.Kr. Först 1753 fick Sverige den Gregorianska kalendern. Ortodoxa länder använder fortfarande den Julianska kalendern.

Det har varit flera förslag till en internationell standard för en kalender – anpassad till olika traditioner. ISO 8601 beskriver en internationell standard för datum, tid och tidsintervall.

 

Vi har sett den Franska revolutionskalendern från 1793 till 1806 och efter andra världskriget försökte Förenta Nationerna  att etablera en ny kalender, men det blev stoppat av USA:s veto. Kyrkornas världsråd arbetar även för att utveckla dagens Gregorianska kalender när det gäller datumen för påskfirandet.

Anhängare av en kalenderreform ser en del utmaningar med dagens Gregorianska kalendersystem:

• Varje år startar på olika veckodagar, något som gör det svårt att avgöra vilken veckodag det är på en given dag under året. Det vill säga att kalendern inte är oavbruten och fastlagt.
• Utmaningen är även månaderna inte lika långa – det krävs en minnesramsa
• De olika kvartalen är inte lika långa
• Det saknas ett nollpunkt och kalendern är inte konfessionsneutral.
• Varje månad har ingen koppling till månfaser.

Utmaningen är att solåret är lite mera än 360 dagar och det passar inte in i 12-systemet. Nära nummer är 360, 364 och 366.

Då är frågan – kanske vi ska tänka om?

Jag tror att de tidigare kalendersystemen, antingen de kommer från den judiska, kristna eller muslimska, inte passar för dagens globala värld. Vi behöver en universell, en global kalender – för vår tidsålder. Men de lovvärda försök från politiker och vetenskapsfolk har inte fört fram.

Här kan bahá’í-kalendern vara ett intressant perspektiv. Den börjar år 1844 och används redan av miljoner bahá’íer över hela världen. Kalendern har ett väl definierad startpunkt och är årets början är på vårdagjämningen den 20-21 mars.

Bahá’í-året består av 19 månader á 19 dagar. Veckan är på 7 dagar. Kalendern har ett stort potential och tål att jämföras med dagens kalendersystem.

Vi behöver en ny kalender – fri från de invändningar och anknytningar som de tidigare kalendersystemen skapar för stora delar av världens befolkning. Detta är helt i tråd med Bahá’u’lláhs (1817-1892) vision om en ny världsordning. Den nya världsordningen kräver ett nytt kalendersystem.

Läs mera om bahá’í-kalendern på:

• bahai.se
• thebahaicalendar.org

Skillnaden mellan den skolmedicinska vetenskapen, den medicin, som lärs ut vid högskolorna, och den biologisk medicinska vetenskapen. Del 2

”Den mänskliga kroppen består av samma ämnen som finns i växterna i en mycket fin balans och när denna balans rubbas uppstår sjukdom.” - ‛Abdu’l-Bahá, ogranskad översättning

I förra inlägget beskrev jag den skolmedicinska vetenskapen och här följer den biologiskt medicinska vetenskapen.

Biologisk medicin är läran om hälsa, den botar inga sjukdomar utan hjälper kroppen att reparera sig själv. Även den vilar på naturvetenskaplig grund, men den har en helhetssyn på människan. Dess inriktning är mer holistisk, orienterad mot vital psykisk och fysisk hälsa genom att förebygga sjukdomar.

Biologisk medicin inriktar sig på att identifiera och behandla bakomliggande orsaker till sjukdomssymptom. Den behandlar orsakerna med naturliga medel och arbetar huvudsakligen i förebyggande syfte och efter erfarenheter från den gamla folkmedicinen, med förändrad kosthållning och behandling med biologiska medel baserade på örter. Inom biologisk medicin använder man sig av giftiga växter endast i homeopatisk, det vill säga, kraftig utspätt form. De späds ut så pass mycket att de av skolmedicinen anses som verkningslösa.

Men på detta område har det skett ett framsteg. Nyss blev det godkänd att av läkare skriva ut homeopatiska medel fast det inte av den skolmedicinska vetenskapen går att bevisa deras effekt. Lagen skall därmed anpassas till EU-regler då homeopatiskt medicin är godkänd i EU-länderna och även ersätts av vissa försäkringskassor.

Företrädare för biologisk medicin eftersträvar ett samarbete med skolmedicinen då de anser, att den ena inte kan ersätta den andra, men att båda två kan mycket väl komplettera varandra. Men detta kan vi uppnå endast om vi förutsättningslöst och utan fördomar tar reda på fakta. Endast så kan vi arbeta för människans bästa och uppnå bättre hälsa.

Den biologiska medicinen arbetar mycket efter erfarenhetsprincipen. Om man till exempel botar en sjukdom med en viss diet och har framgång med den hos 99 % av sina patienter, så har man gjort den erfarenheten, att kosten kan botar denna sjukdom. Men det är omöjligt att bevisa exakt vilka ämnen i kosten som påverka sjukdomen gynnsamt, och i vilken mängd de förekommer, då all mat omvandlas i kroppen till kemiska ämnen genom oerhört komplicerade kemiska reaktioner. Därför har skolmedicinen svårt att acceptera, att man kan positivt påverka sjukdomar med olika dieter.

foto:flickr.com, Miss Meister

Ett naturligt medel kan reparera skador, ett homeopatisk medel stimulerar kroppen att reparera sig själv.

Forskningsinriktningen är mer holistisk, erfarenheten och intuitionen tillmäts större betydelse än experimenten. Även den biologiska medicinen vilar på naturvetenskaplig grund men den är speciellt ekologiskt inriktad. Den visar en markant öppenhet för folklig läkekonst och tradition och för metoder som inte kan förklaras med dagens naturvetenskapliga teorier och metodik.

Biologisk medicin och skolmedicin har alltså två helt olika synsätt på vår hälsa.

”Så snart den medicinska vetenskapen uppnår fullkomlighet genomförs behandlingen med föda, livsmedel, doftande frukter och växter… Men då vetenskapens medicin ännu är ofullkomlig förstås detta faktum inte riktig ännu. ’Abdu’l-Bahá ”Beantwortete Fragen” kapitel 73, sid. 251. (Some Answered Questions) Ogranskad översättning

Dr. Karl-Otto Aly ”Tallmogårdens väg till hälsa”.