Vetenskap och religion i harmoni skapar framdrift

Fördomar och vidskepelse är fortfarande en stor utmaning för mänskligheten. Att bygga en ny världsordning är ingen lätt sak. När så många motstridande kulturer, grupper, intresseområden tävlar om maktfokus och pressar politiska-, vetenskapliga-, sociala-, ekonomiska- och religiösa organisationer och företag att ta ställning, är det lätt att tappa balansen i processen att bygga en ny värld baserad på andliga principer.

Den materiella sidan verkar utmanövrera människans andliga karaktär – dygder och moral är inte speciellt populär, i vare sig skolan, ideell sektor, affärslivet eller offentlig sektor.

Verkligheten är inte svart eller vitt, och för att utveckla och förvalta jordens befolknings bästa mänskliga förmågor och förhindra vidskepelse, övertro, fördomar och inrotade vanföreställningar har Bahá’u’lláh förklarat att religion måste överensstämma med vetenskapen.

Om religionen inte överensstämmer med vetenskapliga principer och förnuftiga processer – då är det vidskepelse. Gud har utrustat oss med förmågan att förstå och betrakta saker och tings innersta verklighet. Om religion är i motsats till förnuftet och vetenskapen, är tro omöjligt – och om tro och förlitan på de gudomliga religionerna inte är uppenbarad i hjärtat, kan det inte ske någon andlig utveckling…

Och det är det den Nya Visionen handlar om – att skapa förändring och att så många som möjligt nu får upp ögonen och tar till sig Bahá’u’lláhs och ‘Abdu’l-Bahás budskap.

Kan du undvika dessa tre fördomar?

Jag läser just nu ’Abdu’l-Bahás (1844-1921) tal i boken The Promulgation of Universal Peace. Boken innehåller nerskrivna tal från hans besök i Nord-Amerika 1912. Han beskriver väldig bra de utmaningar som mänskligheten har – och förklarar att från det vi kan förstå från Bahá’u’lláhs (1817-1892) lära måste vi undvika och avstå från alla religiösa, patriotiska och politiska förutfattade meningar och fördomar. Dessa förstör mänsklighetens verkliga grundval. Bahá’u’lláh har tillkännagett att Guds religion är en, då alla uppenbarelserna av den är grundad på verkligheten.

Moses proklamerade verkligheten, Jesus Kristus grundlade verkligheten. På samma sätt var alla de stora Profeterna tjänare och förkunnare av verkligheten. Verkligheten är en och odelbar. Det är då helt klart att de fördomar och den fanatism som eksisterar i dag bland religionerna inte är berättigad då dessa är motsatsen till verkligheten.

Alla fördomar går emot Guds plan och vilja. Ta för exempel rasfördomar och fiendskap. Hela mänskligheten är Guds barn, de tillhör samma familj, samma ursprungliga släkte. Det kan inte vara flera släkten, då vi alla är ättlingar till Adam. Detta betyder att antagandet om olikhet och rasfördomar endast är vidskepelse.

I Guds ögon är det inte några svenskor, norrmän, afrikaner, iranier, turkar, italienare, australiensare, amerikaner eller egyptier. Alla är i Guds närvaro lika – det är alla en mänsklighet och skapelse – Gud skapade inte uppdelning.

Denna uppdelning har sitt ursprung från människan själv. Dessa påhittade olikheter är falska och inbillade.

Fortsättningen följer i mitt nästa inlägg på Ny Vision >>

Källa: ‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace, s. 297-302.

Den Genetiska Mångfalden

Som forskare har jag ofta studerat genetiska datoralgoritmer som simulerar hur de mest grundläggande mekanismerna i evolutionen fungerar. En intressant sak som jag har noterat är hur viktigt det är för evolutionen av en population att ha en så rik genetisk pool som möjligt.

Denna effekt kan man redan se vid små populationer och små kromosomlängden (vilket gör det lätt att simulera med datorer) att nästa kvantsprång i utvecklingen ofta sker när två relativt ”svaga” individers kromosomer korsas.

Ur ren vetenskaplig synvinkel kan man därför dra två slutsatser:

(1) Att även ”svaga” individer är viktiga för evolutionen, då verklig "styrka" potentiellt inte är någon parameter som alltid syns utåt eller lätt kan mätas.

(2) Att insemination inte är bra om det sker i stor skala (dvs. att samma man är far till ett stort antal barn) även om personerna ifråga är ”starka” individer då genpoolen på sikt kan urholkas.

Ifall handikappade barn skall aborteras bort under fosterstadiet är dock vetenskapligt en helt annan fråga och som inte belyses av ovanstående resonemang. Där har författaren ingen åsikt ännu, men det är rimligt att anta att det är stor skillnad mellan olika grader av handikapp.

Människor - plantor

Mörkret har vänt och ljuset börjar så smått komma tillbaks, några minuter i taget varje dag. Vinter och kallperiod, men det går snabbt och snart är det dags att börja så frön. Varför så och ha en massa arbete med det när man kan köpa billiga grönsaker i affären? Och om man bor i staden och har bara några fönster?

Jag tror att det sitter i våra gener att vi gillar grönt. Vara ute i skogen eller i en park, njuta av en vacker trädgård. Gå barfota på en mjuk gräsmatta. Äta krispig nyplockad sallad, solmogen tomat. För att inte tala om färska jordgubbar! Det är något speciellt med grönsaker och bär som man har odlat själv. Då vet man att det inte har sprutats diverse gifter på det. På sin höjd såpvatten mot ohyra.

Nu är frökatalogernas tid. Planera: vad kan odlas på fönsterbänken? I kolonilotten? På balkongen? I växthuset? Först ner i jorden kommer paprika och chilifrön i februari. Tomat får vänta tills mars annars blir den för blek och ranglig. Vi får lära oss att ha tålamod, var sak har sin tid.

Plantor liksom människor behöver tid för att växa och även svårigheter. Plantor som dras upp snabbt med mycket värme och gödning klarar ofta inte av att bli utplanterade direkt. För att få riktigt livskraftiga plantor behöver de vänjas vid tuffa villkor, kyligare på natten, blåst så rötterna blir starkare, långsam tillvänjning vid utomhusvillkor.

Är det inte samma sak med människor? Det behövs svårigheter för att växa. Glida fram på en räkmacka genom livet är kanske lätt men inte alls utvecklande. Därmed inte sagt att vi ska trassla in oss i svårigheter genom att göra dumheter, vilket vi människor är rätt bra på.
Utan försöka växa på vårt eget sätt.