Mörkret har vänt och ljuset börjar så smått komma tillbaks, några minuter i taget varje dag. Vinter och kallperiod, men det går snabbt och snart är det dags att börja så frön. Varför så och ha en massa arbete med det när man kan köpa billiga grönsaker i affären? Och om man bor i staden och har bara några fönster?
Jag tror att det sitter i våra gener att vi gillar grönt. Vara ute i skogen eller i en park, njuta av en vacker trädgård. Gå barfota på en mjuk gräsmatta. Äta krispig nyplockad sallad, solmogen tomat. För att inte tala om färska jordgubbar! Det är något speciellt med grönsaker och bär som man har odlat själv. Då vet man att det inte har sprutats diverse gifter på det. På sin höjd såpvatten mot ohyra.
Nu är frökatalogernas tid. Planera: vad kan odlas på fönsterbänken? I kolonilotten? På balkongen? I växthuset? Först ner i jorden kommer paprika och chilifrön i februari. Tomat får vänta tills mars annars blir den för blek och ranglig. Vi får lära oss att ha tålamod, var sak har sin tid.
Plantor liksom människor behöver tid för att växa och även svårigheter. Plantor som dras upp snabbt med mycket värme och gödning klarar ofta inte av att bli utplanterade direkt. För att få riktigt livskraftiga plantor behöver de vänjas vid tuffa villkor, kyligare på natten, blåst så rötterna blir starkare, långsam tillvänjning vid utomhusvillkor.
Är det inte samma sak med människor? Det behövs svårigheter för att växa. Glida fram på en räkmacka genom livet är kanske lätt men inte alls utvecklande. Därmed inte sagt att vi ska trassla in oss i svårigheter genom att göra dumheter, vilket vi människor är rätt bra på.
Utan försöka växa på vårt eget sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar