Viktiga näringsämnen kroppen saknar, orsak till sjukdomar. V

Spårämnen III

Zink

Zink är ett oumbärligt mineral. Det är viktig för immunförsvaret, för sårläkning, vid dåligt fungerande inre organ, vid diabetes, anemi, A-vitaminbrist, hudsår, problem förknippade med könskörtlarna, det är viktig för andningsorganen, lungorna, enzymbildning och många andra viktiga funktioner i kroppen. Diabetiker har en låg halt av zink i kroppen och zink är verksam vid lagringen och frigörandet av insulin. Många mediciner, till exempel p-piller kan sänka kroppens zinkhalt. Även vatten, som rinner genom kopparrör bidrar till låga zinkhalter, då koppar och zink motverkar varandra. Den som har en bra zinkspegel klara lunginflammation bättre.

Det som är järn för blodet är zink för nervsystemet. Sinnesorganen är beroende av spårämnet. Zinkbrist orsakar infektionskänslighet och fertilitetsstörningar. Har man kopparöverskott känner man sig för mer än andra. Vid koppar- och zinkobalans blir man paranoid.

Ett symtom på zinkbrist är dålig läkekött. Vita fläckar eller band på naglarna kan också hänföras till zinkbrist likaså nedsatt smaksinne. Havande och ammande kvinnor bör se till att de får tillräckligt med spårämnet. Zink är ett utmärkt medel mot finnar. Det kan bero på att zink stimulerar bildandet av prostaglandiner, som tillhör vävnadshormonerna.

1950 upptäckte man, att zinkbrist var vanligt i Egypten och Iran som visade sig som symtom på dvärgväxt, utebliven sexuell mognad, dålig hårväxt och förgrovad hud. För mycket fytinsyra försvårar zinkupptaget. De två ingår en olöslig förening. Småbarn, som inte får bröstmjölk, kan drabbas av en sjukdom som yttrar sig i hudsår och kronisk diarré. Sjukdomen är ärftlig men förbättras genom en konstant tillförsel av zink.

Zink finns i pepparrot, jäst, vetegroddar och vetekli, fullkornsprodukter, jordnötter, valnötter, solroskärnor, fisk och rött kött. Om man tar zinktillskott bör man inte ta mer än 100 mg/dag då det kan orsakar illamående, uppkastningar och diarré.

Foto: flickr. Von Gooh AB

Selen

Selen är ett grundämne i jorden. Det arbetar tillsammans med vitamin E. Svenska jordar är extremt fattiga på selen. De som lider av oral galvanism, muskelbesvär, reumatiska besvär och vissa former av cancer behöver selen. Spårämnet spelar en viktig roll vid fortplantningen, det förekommer i mannens spermier. Selen utgör en del av enzymsystemet, som kontrollerar produktionen av prostaglandiner. Dessa ämnen är i sin tur viktiga för många kroppsfunktioner som till exempel med cirkulationssystemet. Selen motverkar även tungmetallerna i kroppen, det stimulera bildning av mördarceller i immunsystemet. Selen tycks ha dramatisk effekt på både högt blodtryck och angina pectoris. Vid brist förtvinar bukspottskörteln, den kan inte bilda enzymer till omsättning av fett. Selenbehovet ökar vid större intag av fett. Kadmium binder selen, så att kroppen inte kan ta upp det, likaså kan kroppen inte ta upp oorganiskt selen, om det äts tillsammans med C-vitamin. Selen kan uppenbart skyddar mot cellförändringar men kan även försvaga immunförsvaret. Vid djurförsök har selen i en del fall hämmat tillväxt av cancerceller i en del fall har tillväxten av cancerceller ökat.

Dr. Harold Rosenberg och A.N. Feldzamen, PhD ”Stora Läkarboken Om Vitaminterapi”
Matti Tolonen ”Vitaminer och mineraler för ett friskare liv”