Viktiga näringsämnen kroppen saknar, orsak till sjukdomar. V

Spårämnen I

Många mineralämnen behövs endast i små mängder, de går under benämning spårämnen. De mäts i milligram, mikrogram eller ännu mindre enheter. Av många av de nämnda spårämnen vet man att de behövs men man vet inte varför. De har inte utforskats ännu. Man vet att avsaknad av koppar orsakar anemi och bensjukdomar. Mangan är erkänd som essentiell, oumbärlig för benstrukturen. Molybden och selen anses vara verksamma i enzymsystem.

Essentiella, alltså livsnödvändiga ämnen är: Järn, nickel, kisel, vanadin, zink, tenn, krom, kobolt, koppar, mangan, molybden, selen och fluor.

Icke essentiella ämnen är aluminium, barium, brom, beryllium, bor, ädelgaser cesium, guld, litium, platin, rubidium, strontium, silver, tellur och titan i kroppsvänliga, hälsosamma kemiska bindningar. Alla dessa ämnen skall självklart användas i den hälsosamma, naturliga formen. Se t.ex. fluor.

Till toxiska ämnen hör antimon, arsenik, bly, kadmium, kvicksilver, tallium och radioaktiva element.

Järn
Största delen av kroppens järn finns bundet vid protein i hemoglobinet, det röda blodfärgämnet, som ombesörjer transporten av luftens syre från lungorna till alla kroppens delar. De röda blodkropparna, som får sitt färgämne från hemoglobinet, har en livslängd på cirka fyra månader och bryts sedan ner och nya byggs upp i benmärgen. På så vis förlorar kroppen en del järn, men de största förlusterna uppstår vid blödningar, som uppstår då och då, till exempel vid magsår eller genom menstruation.

Järn förekommer sparsamt i kosten och då oftast bundet till protein. Som regel tar vi tillvara endast 10 % av kostens järn. Bra järnkällor är baljväxter (järnet i sojabönan absorberas (tas upp) till 20 %, torkad frukt, gröna bladgrönsaker, spannmålsprodukter, vissa bär, nypon, nötter, mandlar, vetegroddar, gräslök, spenat, maskrosblad, sallad, pepparrot, hirs, bovete, råris, pistage-, hassel- och valnötter, kantareller och torkade dadlar. Det järn, som använts vid mjölberikning, är ett trevärt järn, vilket kroppen har svårt att tillgodogöra sig. Tvåvärt järn förekommer naturligt i växterna i en lättupptaglig form. Trevärt järn framställs på syntetisk bas och görs extra starka. Konsekvensen blir förstoppning. Även i fullkornsbröd kan järnet vara svåråtkomligt då det binds vid kliets fytinsyra. Men om degen får jäsa minst fem timmar har fytinsyran brutits ner och järnet är tillgängligt för kroppen. C-vitamin i olika former underlättar järnupptaget. Oorganiskt järn,  alltså trevärt järn stör mineral- och kalkomsättningen.

Foto:flickr. protophotogsl

Järnbrist orsakar anemi, vilken kan leda till allmän kraftlöshet, depressioner, yrsel, dåligt minne och andra uttryck av kroppssvaghet. Det finns kliniskt järnbrist hos växande skolbarn. Järnbrist är mycket vanligt bland yngre kvinnor, oftast till följd av bantning eller slarv. 10 % av menstruerande kvinnor förlorar mer än 2 mg järn per dag. Svart te har en kraftig hämmande effekt på järnupptaget. Detta anses bero på teets innehåll av tanniner, en garvsyra, som lätt upplöses i vatten.

Rekommenderad dagsdos järn är 10-18 mg/dag.

För att få dagsbehovet av järn bör man äta av dagens näringsfattiga produkter:
 5,1 kg lök eller 2,8 kg sallad eller 0,8 kg russin eller 1,8 kg tomater eller 4,9 kg bananer eller 11,2 kg mandariner.

Kobolt
Kobolt är en del av vitamin B 12-molekylen. Behovet ligger troligen på ett mikrogram per kg kroppsvikt per dag. Kobolt behövs för många olika kroppsfunktioner: produktionen av nya vävnader, röda blodkroppar, benmärg, för tillväxten, för nedbrytningen av födan och för att bibehålla ett friskt nervsystem.
Kobolt finns i kakao, bruna bönor, rågbröd, plommon och aprikoser.

Källa: dr. Margaretha Hellsten, Stockholm, personlig kommunikation
Dr. Harold Rosenberg och A.N. Feldzamen, PhD ”Stora Läkarboken Om Vitaminterapi”
Matti Tolonen ”Vitaminer och mineraler för ett friskare liv”

Viktiga näringsämnen kroppen saknar, orsak till sjukdomar. V

Mineralämnen
Fosfor

Fosfor är jämte kalcium huvudbeståndsdelen i hårdvävnaderna. Detta ämne finns i varje cell och det är viktigt för oerhört många ämnesomsättningsprocesser i kroppen. Fosfor behövs för njur- och nervfunktionerna, för framställning av hormoner och lecitin och för ämnesomsättningen i cellerna. Största delen av hjärnan består av fetter som kemiskt kombinerats med fosfor. Fosfor ingår i de nukleinsyror, som för den genetiska koden vidare. Fosforbrist torde inte förekomma då fosfor fins rikligt i våra vanliga födoämnen. Överskott av fosfor kan orsaka urkalkning av skelett och har visat sig bidra till uppkomst av parodontit, det vill säga tandlossning. Kalk - fosfor finns i kroppen i förhållandet 1-1.

Äter man för mycket kalk och för lite fosfor bildas det njurstenar. Äter man däremot för lite kalk och för mycket fosfor, (mer än 1500 mg/dag), mycket bröd, kött, konserver, coca-cola och läskedrycker, får man skador som benuppmjukning.

Fosfor finns i öljäst, vetegroddar, vallmofrö, linfrö, kakao, soja, baljväxter, ost, fullkornsprodukter och råris. Sädesprodukter, råris och soja, som innehåller relativt mycket fosfor, bör kompletteras med kalkrika produkter som surmjölkprodukter och grönsaker. Spädbarn och barn behöver relativt större mängder fosfor än vuxna.

Jod
Jod är viktig för sköldkörteln. Utan jod sväller sköldkörteln upp och man får struma med symtom som inte går tillbaka. Jod är nödvändigt för framställning av sköldkörtelhormonerna. Det förekommer naturligt i havssalt och alger. Höga halter av kobolt eller mangan eller en överkonsumtion av kål kan störa upptagningen av jod. Havande och ammande kvinnor får se till att de täcker sitt jodbehov. Om barnet inte får tillräckligt med jod kan det drabbas av fördröjd hjärnutveckling.

Foto: flickr.leolumix

Natrium och kalium
Natrium och kalium samarbetar i balans i kroppen. Rubbas denna balans kan man bland annat få problem med hjärtrytm då kalium/natrium påverkar nervernas och musklernas retbarhet och hjärtmuskelns sammandragning och avslappning. En onormal hög upplagring av natrium kan ske vid vissa typer av hjärt- och njurlidanden. Natrium förekommer inte i fritt tillstånd utan i förening med en mängd andra ämnen. Natrium och klor bildar koksalt.

Kaliumrika födoämnen är vegetabilier som grönsaker, frukt, bär, potatis, rotfrukter, vetekli, messmör, baljväxter, pepparrot, potatis, sallad, maskros, morötter, sädesprodukter, majs, bovete, pistagenötter, hasselnötter, valnötter, kantareller, champinjoner, Karl-Johansvamp, avocado, torkade dadlar, russin, bananer, meloner.

Vid användning av urindrivande medel förloras kalium. En brist är allvarligt, särskilt för de retningskänsliga vävnaderna nervsystemet och muskulaturen. Tidiga symtom vid brist är mentala störningar som bristande koncentrationsförmåga, irriterbarhet och apati. Grava bristtillstånd ger svårartade rubbningar i hjärtmuskelns funktion och bestående njurskador.

Kalium är det viktigaste ämnet i vattnet i våra celler och natrium i vattnet utanför cellerna. Dessa två mineraler håller genom sitt agerande den rätta balansen. Äter vi för mycket salt måste njurarna utsöndra mera natrium och då ökas även kaliumavsöndringen, även om kroppen inte har tillräckligt att avstå. Även mediciner mot förstoppning kan leda till att kroppen förlorar kalium. Den moderna kosten innehåller i regel för mycket natrium och för lite kalium. De första tecken på brist är muskeltrötthet, en känsla av förvirring och glömska. Dåliga reflexer, förstoppning, nervösa besvär och torr hud är andra symtom på kaliumbrist.

Dr. Harold Rosenberg och A.N. Feldzamen, PhD ”Stora Läkarboken Om Vitaminterapi”
Matti Tolonen ”Vitaminer och mineraler för ett friskare liv”